...

Jag har kämpat och slitit jag vet att det blir bättre men de känns inte hittills. Jag fastnar i tankar och försöker ta mig loss när jag tänker på dagen någonting hände mellan oss. Men nu vet jag vart du står och jag behöver dig inte. Vi bröt av våra band och dom gick av på mitten.

Du högg mig i ryggen, vad var det som hände? jag menar du och jag vi skulle jämt vara bästa vänner. Du har förändrats så mycket, jag vet knappt vem du är, vart tog den personen vägen som alltid fanns där? Jag tror du vet vem du är, behöver inte säga namnet, du förlorade min tillit när du släppte min hand. Jag vet mycket väl att jag en dag kommer le men när jag sitter här och skriver rinner tårarna ner. Jag försökte göra allt men det var du som gjorde fel, löften om att bry sig som inte längre finns mer. Var ärlig mot dig själv var det såhär det skulle bli? Isf trodde jag fel, om hela dig och ditt liv. Såklart jag vill va vänner men du ser att det inte går, för varje gång jag ser dig river du upp gamla sår. Du har inte sagt förlåt så jag kan inte ta emot det och allt skit som jag fick ta, du är fan inte värd det.

När livet sviker är det bra att vara 2 men ena halvan av mig slutade förstå att när en vän försvinner finns de inte mycket kvar men jag glömmer dig mer för varje dag.

Flytt

Ja då var lägenheten uppsagd och ligger ute på Gavlis hemsida! Nya bostaden är så himla perfekt. Kanon planlösning och fin. Jag är jättenöjd! Barnvänligt område. Som handen i handsken! Här blir bra!

Nu återstår bara flytten av en del prylar, sedan väntas rust av det mesta! Så man hade verkligen tur... Kommer bli hur fräsht som helst! 

 Blir en lite längre bit in till stan, men det är inga problem det går ju bussar :)

Sorg

En dröm som hade blivit sann. Men som snabbt togs ifrån. Ett tomrum som inte går att fylla... Vi var så lyckliga.. Sorgen har nästan gått över i hat. Varför hände detta just oss? Frågan snurrar ständigt i skallen. Jag önskar detta bara var en mardröm, att jag kunde vakna upp och allt var som vanligt igen. Jag blir så matt. Det finns ingen gud, så är det bara..

Mina ögon kan tindra mina läppar le, sorgen i hjärtat kan ingen se


Sjukvården

Den är ju som alla vet ur-usel. Sjukhuset och vårdcentralen samma skit. Felbedömningar hit och dit och man bollas fram och tbx. Nu har jag varit förkyld hela tiden enda sen i slutet av Januari månad efter influensan! Hinner knappt tillfriska innan nästa sväng kommer. Folk nyser och hostar precis överallt, man kommer inte undan! Inte förstår dom att dom ska hosta och nysa i armvecket heller. Gått och dragit på halsont och rejäl nästäppa i närmare 3 veckor, men när det börjar strypa åt ordentligt i halsen och när de känns svårt att andas vill man ju kolla upp det..

Jag känner mig svälld i halsen och har svårt att andas säger jag. Jaa det är ju pollentider nu och det är säkert det du reagerar på.. Hon tittar inte ens i min hals! Försök med det här receptfria som finns på apoteket..   check. Tyckte det var lite märkligt att det skulle vara pollen när jag var så påverkad långt ner i halsen, kände att det var något annat fel men köpte allt hon sa! Jag som brukar strida annars ;) Ingen förbättring.. Återkommer tre dagar efter och det känns värre ändå, får till slut träffa en läkare som genast ser att mina lymfkörtlar är ordentligt svällda och skickar in en på LAB för ett antal prover, som sedan visade att det var Körtelfeber jag hade!

Alltså ett virus, det går inte behandla utan det är bara köra på, dricka mycket vatten, äta kallt och bara ta det lugnt annars kan ju mjälten spricka tydligen. Hua det vill man verkligen inte vara med om!

Orkar inte

Vad man än gör så blir allting bara fel ...

Värdelöst

TVÅ JÄVLA VECKOR!

Vaknat av skrik mitt i natten och inte vetat vad jag skulle ta mig till. Tillkallat ambulans 2ggr. Ringt både hälsocentral och sjukvårdsupplysningen. Åkt in på akuten 5ggr på en vecka för att sedan bara bli hemskickad igen. Du segnade ner i mina armar mitt i natten och hade så ont att du knappt visste ditt namn.

Inflamation i magsäcken och tarm, men det är inte förklaringen till att du har ont i magen. Nej

Du talade om för mig att du snart inte orkar andas mer, jag höll dig i handen och försökte lugna ner dig. Jag går ut i korridoren och letar på någon som kan komma. Vi kommer snart får jag till svar. Ingen kommer, och du får allt svårare att andas. Jag går ut ännu en gång och säger att dom måste komma för du har såna plågor och orkar inte mer. När jag kommer in igen har du slutat andas och ligger i kramper. Har aldrig känt mig så jävla förtvivlad och hjälplös! Den ggn trodde jag att jag hade förlorat dig för gott.

Någon dag efter....

Människan håller sig för magen och kan knappt prata eller orkar stå på benen. Får slå sig ner i väntrummet och se timmarna rinna iväg. Nytt folk kommer in och lämnar sjukhuset lika fort. Efter 5 (!) timmar blir han inlagd på ett rum för att sedan ligga i fosterställning och skrika av smärta! Alarmklockan är bara att glömma! Du är inte i ett livshotande tillstånd så de ger dig alvedon. Tiden går, ingenting händer.. Ringer på alarmklockan om och om igen.. En sköterska kommer in.. Ber om morfin men det enda hon säger är att de väntar på doktorn.

Det börjar komma röda fläckar på hela din kropp som bara blir större och större. Vi visar upp dom men ingen vet vad det är. Dom kollar heller inte upp det....

Det går en halvtimme, timme ibland mer. Nu ska du få ditt morfin. Tiden går, till slut kommer en läkare, han klämmer lite lätt på magen, nu ringer hans alarm och han måste genast rusa iväg till en annan patient. "Jag kommer tillbaka" Frågan har säkert ställts 15ggr "Var i magen har du ont någonstans" Ingen har koll på vad det handlar om. Vi ska göra några undersökningar på dig, det kan ta lite tid, räkna med mellan 1-2 timmar.

1,5 v senare är dina fläckar fler och har nu flytit samman med varandra.. Uppsöker jourmott där det konstanteras att det rör sig om inflamerade blodkärl. En blödning under huden. Remitteras vidare till akuten där det tog 5 timmar för dom att fastslå diagnos fast vi fått de klart för oss på jouren!

Det är andra natten och andra ggn som du ligger inlagd nu, med dropp och orkar ingenting. Läkarna står fortfarande runtomkring som ett frågetecken och vet inte vad dom ska göra! Det är så frustrerande, och hjärtat blöder. Jag vill hjälpa dig, men kan inte göra något annat än att bara stå brevé och se på..


DETTA ÄR GÄVLE SJUKHUS
VÄLKOMMEN OMBORD? ←

Nyare inlägg
RSS 2.0