...

Jag har kämpat och slitit jag vet att det blir bättre men de känns inte hittills. Jag fastnar i tankar och försöker ta mig loss när jag tänker på dagen någonting hände mellan oss. Men nu vet jag vart du står och jag behöver dig inte. Vi bröt av våra band och dom gick av på mitten.

Du högg mig i ryggen, vad var det som hände? jag menar du och jag vi skulle jämt vara bästa vänner. Du har förändrats så mycket, jag vet knappt vem du är, vart tog den personen vägen som alltid fanns där? Jag tror du vet vem du är, behöver inte säga namnet, du förlorade min tillit när du släppte min hand. Jag vet mycket väl att jag en dag kommer le men när jag sitter här och skriver rinner tårarna ner. Jag försökte göra allt men det var du som gjorde fel, löften om att bry sig som inte längre finns mer. Var ärlig mot dig själv var det såhär det skulle bli? Isf trodde jag fel, om hela dig och ditt liv. Såklart jag vill va vänner men du ser att det inte går, för varje gång jag ser dig river du upp gamla sår. Du har inte sagt förlåt så jag kan inte ta emot det och allt skit som jag fick ta, du är fan inte värd det.

När livet sviker är det bra att vara 2 men ena halvan av mig slutade förstå att när en vän försvinner finns de inte mycket kvar men jag glömmer dig mer för varje dag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0