En helt vanlig lördagkväll
Sitter här och vet inte direkt vad jag ska skriva om. Känns som de var evigheter sen jag skrev. Tiden har inte direkt stått still heller, det har hänt massor och dagarna bara försvinner. Just nu är jag hemma hos mig i min lägenhet och meningen var egentligen att jag skulle packa, men det har jag inte börjat med ännu. Efter mycket tjafs och elakheter så blev det vi till slut igen. Förstår inte hur jag stod ut? Det måste va nå fel på mig eller så har jag världens starkaste psyke utan att känna till det. Hur som helst så är de inte acceptabelt de han höll på med men jag antar att jag fortfarande stod kvar pga min starka kärlek.
Men idag blev jag så frustrerad att jag slängde min mat! Efter att ha varit borta i 4h kommer han hem och antar att maten står klar efter jag frågat på sms om jag skulle börja med maten kl 20. Inget svar. Lövbiff potatis och brunsås för mig. Lövbiff potatissallad för honom. Potatisen tog som vanligt evigheter att koka medans han bara kunde sätta sig ner och börja äta när köttet var klart. Sedan kommer frågan: Ska du åka med eller? Jag ska till några polare. Jag har just satt mig ner vid matbordet och ska till att äta.. Jag bara tittar på honom.. Kan jag få äta i lugn och ro först? fan vad du ska stressa jämt inte konstigt att du har fel på magen din. Och fortsätta kommentera och diskutera saker, nä nu försvann min matlust och maten åkte i sopen! Låter något överreagerande men fan alltså. Jag orkar inte
Nu är det dags att skärpa till sig "BIG TIME" om vi ska få det här att fungera en gång för alla.. Annars kan man lika gärna ge upp nu på en gång. Det här ska vi fixa, så är det bara.
Nu har vi vart och köpt 2 Gerbilsyskon med. De bor i ett 150l terrarium med massor av sand som de älskar att gräva och rulla runt i. Dom är full av liv, och väldigt skojiga att se på. De har dock inte fått några namn än, det är honor så ingen av dom kan iaf heta BÖRJE ;)
Haha, Börje:p
